Rombovallen - en plats för själen!
Rombovallen är en gammal medeltida begravningsplats. Enligt sägnen är det en präst och en domare som dukat under och ligger begravna här. Det var strängt påbjudet att om någon vallfärdande avled under vandringen skulle de begravas på dödsplatsen och all medförd egendom gravläggas med honom. Det sägs vara en fint av munkarna, "Sankt Olovs tjänare," som sedan kunde komma och gräva upp samt "bemäktiga sig skatterna."
I anslutning till begravningsplatsen fanns här en själastuga under medeltiden till pilgrimernas skydd och vila.
Själastugan i Rombovallen
I en rannsakningsskrift från 1685 berättar Svän Br˙nielsson från Lafzdahlen om Rombovallen; "ett gammalt cimeterium eller bogård, som landzfolket kallat, warandes för långliga tider tillbaka uppsatt och i fyrkant bygd, viljandes några av landzfolket föregiva att fordom när den påviska religionen warit i Norrige och Swerige åtskillige skulle från Trundhem och Norrige färdas denna vägen fram till Herjeådalen, när de velat hålla sina Pelegrimsresor, och de som på samma resa af hunger eller köld hade förgåtts, skulle i samma körkogård blifwa begrafne."
Hülphers skriver 1777; "en stenvård vid Hoverken såsom lämning av någon begravningsplats, varest även skall tillförne ett stort kors varit upprest."
År 1997 gjorde Lofsdalens Byalag en restauration av Rombovallen. En själastuga står återigen på plats och korset som förut fanns står åter upprest. Nedre Stråån passerar helt nära och inbjuder till en stunds avkoppling.
Lägesbeskrivning
