Text och musikfiler
Sommarbäckens sång
Lofsdalssången |
|
|
I vårt avlånga land jag rest vida omkring och i främmande länder också. Jag har skådat så många och sällsamma ting. Jag sett Capri och medelhav blå. Det har varit så vackert, mig glädje berett men först nu har det bästa jag sett
Refräng; O, du härliga plats i vårt avlånga land Allt du har utav skönhet och prakt. Luften känns underbar, gör mig frisk och vital. Vackra Lofsdalen pärla i nord.
Ja det bästa är Lofsdalen härliga plats, Som har tagit mitt hjärta med storm. Här finns stugor och gårdar men inga palats, men i stället en känsla enorm Utav lycka och sällhet man känner ju här ja den platsen har blivit mig kär.
Har du skidat i solgass på gnistrande snö Genom skogen upp till något fjäll Och på färden haft med dig din käraste mö som blott önskat få dela ditt tjäll. Ja då vet du min vän att i Lofsdalen blott mår man bättre än i något slott.
Har du stått där på toppen och skådat den syn som sen aldrig ur minnet kan gå. Längst där nere i dalen den fagraste byn och i fjärran blott fjälltoppar stå. Ja det finns ingen plats som än skönare är än mitt Lofsdalen som jag har kär.
Text från 1933 av S. Franklin Göteborg Delvis omarbetad 1980 av Ola Näslund Musik; Ola Näslund
MAN FRÅGAR MÅNGA GÅNGER VARFÖR Du gamla jord, du kära jord du var för länge sen ett paradis. Du ämnat var, för dina barn en fridens plats, där lyckan var. Här skulle vi i fred få bo ett liv i kärlek, hopp och tro. Vad blev det av, vårt paradis vem ger ett svar, vem är så vis?
Två mänskobarn, så arm och svag Ett ansvar tungt de två, av Herren får. Av kunskaps träd, ej äta frukt då drabbas Ni, av Herrens tukt. O, stackars svaga mänskobarn de frestas svårt och tron ej höll. De frukten åt, i synd de föll och Paradiset från dem går.
O Fader vår som i himlen är förlåt att dagens barn, en fråga bär. Att världens väl och ve som här blir lagd i hand, som svag ju är. Säg var det rätt att göra så, du måste nog väl klart förstå. Att skröpligt kärl, du skapat har jag skulle vilja ha ett svar.
Du gamla jord, du kära jord du blev ej som var tänkt, en fridens ort. En värld i brand, en värld i nöd, där många saknar hem och bröd. Jag frågar om, och om igen och vänder mig mot himmelen. Var detta klokt och välbetänkt Var det månntro, förutbestämt?
Text och musik; Ola Näslund
|